2011-11-04
dagen började förjävligt med ett antal försök att komma i kontakt med ambassaden och fråga vad som egentligen hänt med mitt visum. sedan ett mejl där jag vädjar om att de ska skynda sig och hur illa behandlad jag känt mig. jag ringde även till universitetet och förklarade situationen men jag vet inte hur mycket vi förstod varandra, haha. endast en timme efter att jag skickat mejlet ringer en man på ambassaden upp mig och berättar att det är klart och påväg. det var som att en stor sten släppte från bröstet. en månad tog det för att få en liten papperslapp plus en massa pengar, bråk och ångest på vägen. nu börjar jag i alla fall se ljuset i tunneln men fira fullt ut tänker jag inte göra förrän jag har visumet i handen.
