life in kiev

i allmänhet älskar jag ukrainarnas mentalitet och den passar mig rent personligen. ändå sticker jag ut och känner mig annorlunda och felplacerad. egentligen är det inte konstigt eftersom jag inte är så världsvan, haha. men jag har ändå varit här fem gånger. det är någonting som får mig att känna mig helt korkad och konstig. jag är rädd för att prata ryska ute ifall jag skulle göra fel, jag tar det personligt ifall jag råkar ut för en otrevlig kassörska eller busschaufför. att jag ens bryr mig är ett mysterium eftersom "mind your own buisness" verkligen definierar ukraina och folk har varken tid, lust eller pengar att bry sig om dig om du inte betyder något för dem, vilket passar mig på ett sätt. ändå är folk mycket mer trevliga, hjälpsamma och pratsamma än hemma. jag blir helt förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska bete mig och hur jag ska tolka människor. på något sätt är det inpräntat i min hjärna att ett leende, intresserat röstläge och ett artigt och trevlig sätt hör ihop. de sociala reglerna skiljer sig från varandra.

folk har ett "argt" sätt här, ur ett skandinaviskt perspektiv, men de är inte arga. förstår ni? just gester, brist på leenden och annorlunda röstläge gör mig helt förvirrad. vad menar folk egentligen? att le mot kassörskan eller en helt främmande människa här kan uppfattas som underligt, vad vill han? varför ler han? vad har han för avsikter? medan jag under min 20-åriga uppgift har lärt mig att man ska le i ur och skur, det är normen i vår del av världen.

idag träffade jag en kassörska som pekade på en påse och frågade: "påse"? jag blev helt chockad. aldrig tidigare har någon på det sättet visat en förståelse för att jag är utlänning. ännu mindre förstod jag det eftersom jag inte sagt ett ord eller ser annorlundare ut än en vanlig ukrainare. det visar bara vilka små små detaljer som avslöjar en som utlänning eller inte och jag förstår fortfarande inte hur folk här kan avslöja mig utan att jag sagt ett enda ord.

har haft många intressanta disskusioner om detta med min combo som stöttar mig och förklarar, men det är inte helt lätt. jag vet att italienaren inte har några problem med detta eftersom det för honom inte är så stora skillnader från italien. det är svårt att förstå hur annorlunda vår menatlitet och vårt sätt ändå är från resten av kontinenten.

men mestadels skrattar jag åt hur fel det kan bli ibland och för det mesta tycker folk det är intressant att jag är utlänning. känner inte att det är ukrainarna som gör fel utan att det är jag som måste försöka tänka lite annorlunda.