har inte uppdaterat alls eftersom jag har haft besök här. och jävlar vad roligt vi har haft! särskilt helgen har varit sjukt rolig och galen. kiev blev verkligen en braksuccé och jag kan pusta ut och inse att kiev har något speciellt, inte bara jag som tycker det.
imorgon blir det åland. är så jävla pepp, ska bli skönt att komma till min paradisö där man blir förstådd och själv förstår. där språket kommer flytande och man vet hur människor fungerar. att få sova i sin egen säng i sitt egna hus och umgås med gamla vänner. sedan kommer jag tillbaka och börjar universtetet. kiev har nu på något sätt blivit min vardag. åland blir min semester.
och jag vet inte varför
men jag återvänder alltd hit.
imorgon kommer vicki, fiffi och elin hit för att hälsa på. det är nästan som att en dröm går i uppfyllelse eftersom jag i flera år väntat på att någon ska komma med hit ner. det kommer bli så jävla najs. de kommer att älska vissa delar av kiev men likaså hata vissa delar. skratta och gråta, förundras och förfasas, allt på samma gång. precis som jag. för kiev är ju kontrasternas stad.
jag är så trött på frågan "varför vill du bo i kiev, vad finns där?". vad är det som måste finnas för att man ska vilja bo på en plats? det är ju individuellt. framför allt hatar jag frågan eftersom jag inte har något svar, jag vet helt enkelt inte. jag trivs. typ.
anna-lena laurén jobbade under många år som utrikeskorrespondent i moskva. hon har sagt några otroligt kloka ord, visserligen om ryssland men jag måste säga att hon på pricken beskriver det som jag känner för ukraina. jag förstår precis vad hon menar.
"antingen blir man förälskad i det och återvänder gång på gång, trots att landet driver en till vansinne när man väl är där. eller också står man inte ut med det".
